Livsstil

Ravescenen i Sverige växer

Malmö, okänd plats, ni som vet, ni vet var. Underground, feta djs, skön stämning, härlig dans, och tillgång till vilka droger som helst. Helt sjukt kändes det som första gången jag som 21-åring stötte på Sveriges ravescen. Då hade jag flera år experimenterat de mesta i kemikalisk väg, men det var en helt ny värld. Jag kommer så väl ihåg dagen efter, när jag och min polare snackade om gårnatten, och det kändes fortfarande som en dröm alltihopa. En sagovärld. Jag vet fortfarande inte om det var MDMA:t i mig som pratade, eller om sagovärlden var sann. I vilket fall kändes det overkligt. Overkligt att man på en samlingplats kunde vara så öppen med det man gjorde, och orutinerade som vi var, trodde vi att behövde smyga med vad vi gjorde. Ju längre natten gick, desto mer förstod vi vilken plats vi hade hamnat på.
Vi var ett gäng på fyra stycken som allihopa hade klätt upp oss i feta kostymer, och vi var förpackade med MDMA, kokain och weed. När vi anländer till kön är det fullpackat, och en lång kö till entren, lite belysning och den elektroniska musiken hörs tydligt. Ett hård dunkande. Det var just i kön som MDMA:t började kickade in, och kroppen blev varm, händerna började svettas på ett mysigt sätt, och den elektroniska musiken började kännas allt tydligare, och det kändes nästan som att hjärtats dunkande och musiken samspelade, och musikens rytmiska dunk fann vägen in till hjärtat och allt kändes på något sätt mer verkligt och levande.

Väl inne på klubben ser jag folk utklädda med belysning som är extremt begåvade i sin dans, och dimman av rök och musiken gör att allt känns som ett. Jag dansar i ett med folkmassan och pratar med nya människor och allting känns som en stor familj. När vi ska fylla på, gör vi det öppet, och med vår outfit, drar vi till uppmärksamhet till en av vad vi tror är ägarna som säger glatt “Shit, hade jag sett er på stan hade jag ALDRIG trott att ni skulle va här”. Vi skrattar och fattar vad han menar. Vi kände oss som outsider även om vi vanligtvis brukade känna oss det motsatta.

Nu var det några år sedan jag var på rave i Sverige, jag är bosatt utomlands, där ravekulturen är mer accepterad. Men jag har förstått att kulturen växer och växer i Sverige, och jag är verkligen förhoppningsfull inför nästa ravebesök. Droppa gärna ett meddelande, privat funkar, om var i Sverie som det är bäst med rave.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: